Nu är det dags att fortsätta summeringen av året som gått! Kläderna har jag avverkat här. Men nu är det dags för efterrätterna. Jag är typ tidernas största gottegris så det har blivit en helt del blider på sånt som är gott.

Maj:

Ingredienserna till min favorit smoothie, ICAs frysta tropiska frukter och lite extra hallon ska det vara!

I söndags var jag, och alla andra som flyttat från Västerås men som är hemma över jul, ute. Det kändes lite som att färdas tillbaka 3 år i tiden, till gymnasiet då man mer eller mindre kände (iaf kände igen) alla som befann sig ute. Så var det i söndags och det var väldigt fint och bra på alla sätt och vis!

Fina Sofia, jag säger det typ varje gång jag ser henne men åh vad jag vill ha hennes hårfärg!

Efter ett tag gav jag upp och provade att fota med blixt, blev helt okej tycker jag faktiskt. Så kanske att det kommer lite sådana bilder här i framtiden!

Jag tog inte så himla många bilder när vi väl var ute, jag hade alldeles för roligt för att tänka på det. Det var en av få kvällar som det faktiskt var mycket roligare ute än var det var innan. Bra kväll.

Vi hade jul-pyntat hemmet massor så det faktiskt såg mysigt ut trots bristen på snö.

Innan kalle anka började övade Johanna lite på att le på bild, hon har lite problem med det men det går framåt!

Johanna och mamma har gjort sjuka mängder med julgodis, helt otroligt gott!

Efter all mat var uppäten hamnade jag lite i mat-koma och glömde helt bort kameran. Sedan kom tomten och då gömde sig två av mina små kusiner bakom mig och borrade in sina små livrädda barnhänder i mina lår. Allt för att slippa vara nära den där stora hemska tomten (min pappa som hade världens sämsta mask på sig, men ingen unge förstod något trotts det). Mina fina julklappar förtjänar varsina inlägg för de var så fantastiska så snart kommer det mer om dem!

Första dagen utan jacka! Åh vad jag längtar till våren.  

Jag gick med bara ben fast jag var alldeles kritvit. Det var så himla varmt där ett tag. Hoppas det blir en lika varm vår nästa år med. 

Jag vill så gärna äga ett par glitterskor. Skorna på bilderna sitter på The cherry blossom girls fötter och tomten, de finns att köpa på Topshop (jag har storlek 38-39). Bildkälla

En resa går också bra att få, jag vill se versailles och låtsas vara Marie-Antoinette för en dag. Bildkälla

Men jag kan mycket väl tänka mig att åka till Nice igen, eller till New York eller London eller...

De här skorna är så sjukt fina de med, tillsammans med glitter brougsen (och ett par docs) så skulle min skogarderob vara fullständig. Bildkälla

Sen så önskar jag mig en fin kalender så jag kan hålla rada på vilken dag det är. Den här är så himla fin och finns att köpa här.

Annars så önskar jag mig tråkiga saker som en bärbar hårddisk och massor med nya strumpbyxor. Sånt som jag verkligen behöver men inte vill lägga ner pengar på.

I morse när jag vaknade så var jag inte utvilad, jag var sjuk. Idag är inte en bra dag att vara sjuk. Jag har just nu en paus på två timmar från skolan, som började 11 i morse, och snart börjar allt igen och fortsätter tills vi är klara. Vem schemalägger ett grupparbete över jul? Inte så lätt att jobba i grupp när alla i gruppen ska fira jul i olika städer runt om i landet. Men nog om det. Jag tänkte att vi kunde kolla på lite julbilder jag tagit med min mobil.

Igår hade jag och Carl lite julbak hemma hos oss tillsammans med några av våra vänner. Förvånandsvärt nog vart lussebullarna sjukt goda. Måste vara nybörjartur.

Min chokladkalender som jag fick av mamma (gillar att jag fortfranade får en sån! <3) och min fina julstjärna som står i vårt kök!

Det är sommar, svala vindar och dagen börjar med en tårtbit till frukost.

Efter tårtbiten går jag och Carl ut med vår picknikväska packad. Vi hittar en mysig park och slår oss ner och bara njuter av solens strålar mot våra kinder. 

När kvällen kommer går vi iväg på en strålande kräftskiva där alla våra vänner är samlade!

Den luckan blev inte av igår för jag har inte en endaste liten bild på mig själv som liten på datorn. Jag har sedan länge tänkt köpa en scanner (snåljåpen i mig väntar med det tills mellandagsrean) så jag tänkte ta den luckan lite senare full med bilder istället för bara massor med text. Det blir nog bättre så. 

Nu till något mycket viktigare än bilder på mig själv som barn. Det handlar om andra barn, barn som inte alls har samma förutsättningar som jag hade som liten.  Här kommer en text kopierad rakt av från UNICEFS hemsida.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

Jag köpte boken enbart för ett citat av Jan Gradvall som hade läst och kritiserat boken. Jag vet inte vem han är och det är inte viktigt heller, det som är viktigt är det här raderna som han skrev och som var så bra att de fick stå med på bokens pocketomslag "Just Kids borde sättas i händerna på alla unga som drömmer om att ta sig någon annanstans". Där stod jag på Akademibokhandeln i Västerås, full med längtan och drömmar om att ta mig någon annanstans. Att inte köpa boken då kändes rent utav puckat. Boken blev min och hösten började. Jag läste boken på mina långa tågresor mellan Västerås och Stockholm, mellan T-centralen och Kista. Jag läste om hur Pattis liv ordnade sig, hur hon klarade allt och hur fantastiskt bra hon gjorde det. Jag läste och jag tänkte att jag kan också och nu efter månader av lägenhetssökande är jag där och på väg. Jag har ett intro till min egen bok, ett första kapitel och det kommer bli fler för jag är äntligen någon annanstans. Ibland är det en liten påminnelse som behövs, andra gånger en hel bok så jag säger som Gradvall "Just kids borde sättas i händerna på alla unga som drömmer om att ta sig någon annanstans".

Sommaren 2010 åkte jag och Carl på en liten tågluff runt i Europa. Vi hade bara varit tillsammans i tre månader när vi åkte och de flesta tyckte vi var helt knäppa som gav oss ut på en sådan resa tillsammans när vi inte kände varandra så väl. Men det gick såklart helt strålande för det hade vi bestämt att det skulle göra! Här är en bild Carl tog på mig när vi var på Disneyland. Jag hade ett krav med resan, om vi åkte förbi Paris skulle vi till Disneyland. För vem bryr sig om Louvren, Eiffeltornet och Laudrée när det finns Disneyland, inte jag i alla fall. Det var så sjukt kul! Jag är lite som ett barn ibland för er som inte vet det, är det en vattenpöl på gatan så hoppar jag i den, jag vill ju, så varför låta bli? Så Disneyland var helt fantastiskt och jag tänker absolut åka dit igen. Jag älskar karuseller!

Jag och Carl bor i en halvt möblerad andrahandslägenhet, därför är det en hel del saker som inte är våra. Men av de få sakerna som faktiskt är våra så tycker jag om jordgloben allra mest. Det blir så oerhört mysigt ljus i hela lilla lägenheten av den, plus att den är otroligt fin att titta på vare sig den är tänd eller inte! Carl hittade den på myrorna förra vintern, vi hade letat länge och jag blev så otroligt glad när han kom bärandes på den som en skatt bland allt bråte. Carl kan ingenting om tekniska saker men han kan verkligen hitta fina prylar och kläder (och bra filmer)!

Kanske kommer de tillbaka någongång om jag har tur!

Det är jobbigt att skriva om någon man saknar. Det är så korkat för då måste man ju tänka på den/de personerna mer än vad man redan gör. Som att det inte vore nog. Det är nog därför jag sköt upp dagens lucka så länge men här kommer den.

Jag saknar min familj. Jag saknar att sitta upp på mitt rum framför min dator med dörren på glänt, för mig själv men fortfarande så nära att jag kan höra allas skratt från våningen under. Jag saknar till och med min pappas otroligt dåliga skämt som ingen skrattar åt utom han själv. Eller ja, vi alla skrattar, fast inte med honom utan mest åt honom för skämten, för att inte tala om liknelserna han drar, är helt obegripliga. Jag saknar min syster, jag hatade hur hon skällde på mig varje morgon och sa åt mig hur jag skulle göra saker "ställ in smöret nu Emelie det blir gammalt", "sluta sjung, mitt huvud dör!!". Fast nu ibland kommer jag på mig själv med att plocka in smöret fort för jag hör Johannas röst i mitt huvud, hör hur hon suckar och jag ser framför mig hur hon himlar med ögonen. Fast det där med att sjunga har jag inte slutat med, för jag vet att Johanna tycker om det i hemlighet, även fast jag låter som en kratta. Jag saknar min mamma, jag saknar henne väldigt, väldigt mycket. Min mamma är otroligt omtänksam, ödmjuk och så otroligt snäll. Hon är bäst på att få mig att må bra, det känns alltid, alltid bättre efter att jag har pratat med henne vad saken än gäller. Min familj finns alltid där för mig, och jag för dem, och det är jag så otroligt glad för.

I min framtid vill jag jobba med något som jag tycker är roligt och inspirerande. Det är väldigt viktigt för mig för det är nämligen så att om jag inte tycker att något är roligt, då gör jag helst inget alls. Det är faktiskt min allra sämsta och bästa egenskap samtidigt, jag gör bara sånt som jag tycker är kul.


Annars så vill jag vara lycklig, jag har ett citat i min plånbok som jag rev ut ur en tidning i höstas när jag satt på tåget hem, det är nämligen så himla bra. " Om vi bara ville vara lyckliga så vore det lätt. Men vi vill vara lyckligare än andra människor och det är nästan alltid svårt för vi tänker att de är lyckligare än vad de verkligen är", jag tror det var någon fransk filosof som jag inte minns namnet på som sa de där kloka orden.


Det roliga jobbet jag har i mina framtidsdrömmar kommer ge mig nog med pengar till att fylla upp en annan dröm, ett fint hem. Det skulle vara väldigt fint att bo i ett trädhus, eller ja, något annat väldigt fint hus går också bra. Lägenhet går i och för sig alldeles utmärk det med. Men ett trädhus vore verkligen hur festligt som helst. 

Allt går väldigt hand i hand med mitt framtidsdrömmeri, och egentligen så hänger allt på att jag hittar det där roliga jobbet som öppnar möjligehterna för att kunna leva, bo och resa så som jag vill. För resa det vill jag hemskt gärna göra, det finns så mycket att se! Men om jag kämpar så kommer det. Det måste vara så. Mina dagar kvar med csn-pengar är förre nu än vad dem var i sommras åtminstone!

Klicka på bilderna för källa

Igår träffade jag Marit (eller hon heter Marie men jag kallar henne marit och ingen förstår vem jag menar men det är helt fast i min hjärna, maritmaritmarit) och några av hennes vänner. Vi satt mest i värmeljusmörker så det blev inte så mycket bilder men här kommer några få.

Igår fick jag användning för min nya krage! Jag verkar ha fått någon typ av glitterfeber men inget mig emot, mer glitter och färg ska det vara! Inte för att jag är så himla färggrann här men glittrig är jag!

Glitterstumporna hade jag såklart på fötterna!

Marit är så himla söt!

En av Marits vänner hade bott i Mexico ett tag och när hon flyttade hem köpte hon med sig den här fantastiska hatten, har aldrig sett en större hatt än den!!

Några minuter efter det här fotot togs tog vi bussen in till stan för att gå ut, men vi blev tre minuter sena till dit vi skulle och då sa vakten bestämt att det skulle kosta oss 140 kr att gå in istället för gratis. Skit på dig sa vi och åkte hem istället. Trotts det abrupta slutet så var det en väldigt fin kväll.

Jag tycker om min väska väldigt mycket, men den är lite för liten. Jag har med mig perecis allt överallt. Mycket nödvändigt enligt mig, inte lika mycket enligt mina ömma axlar.

• Glasögon i fint fodral (jag ser inte vad det står på tavlan i skolan utan dem)
• Anteckningsbok
• Bläckpennor, jag använder helst svarta pennor. Det blir finast så.
• Mobil som är otroligt trasig och vibrerar av sig självt helatiden.
• Värdens bästa läppglans som doftar jordgubb från Rosebud.
• I den lilla kuvertväskan har jag min bärbara hårddsik. Mycket nödvändigt när man pluggar digitala medier.
• Passerkort till skolan, utan det kommer jag inte in någonstans.
• Hörlurar.
• En liten röd portmonä som innehåller allt onödigt och nödvändigt i världen.
• Min fina plånbok, tycker om den så mycket!
• Mitt pass i ett passfodral, jag har ingen legitamation så jag får släpa runt på passet helatiden. Inte så bra men jag tänker att jag ska ta körkort snart (har tänkt det i 3 år nu) och då behöver jag ju ingen ny legitamation.

Därför tycker jag lite extra om de låtarna idag, för det är så fint att jag hamnar just där på min cykel med vinden i håret så fort jag hör någon av dem spelas. 

Så här såg jag ut 2006! Så himla liten!

Jag vet inte helt vad jag ska ha den till än, men nu hänger den i köket på väggen tillsammans med en rosa spetsklänning och det är ju en start i alla fall.

För två år sedan när jag var och hälsade på Helena i Uppsala velade jag länge i omklädningsrummet över den här svarta pliserade kjolen men jag köpte den till slut. Mitt livs bästa klädköp. Jag använder den fortfarande lite för ofta, den passar enligt mig till precis allt och är himla fin och helt sjukt bekväm. Här kommer några bilder på mig och min absoluta favorit kjol!

Det finns så otroligt många fina foton men det första fotot jag tänkte på när jag läse dagens rubrik var det här. Det är taget på Kreta, Chania i juni när jag och Carl var där tillsammans. Vi gjorde som vi alltid gör när vi är utomlands, går vilse i hopp om att hitta rätt, det är så tråkigt att bara följa turiststråken så vi brukar vika av lite här och var och just den här dagen hittade vi ett utsiktstorn! Jag skulle bara försöka få med utsikten när jag tog den här bilden men lyckligtvis bestämde sig de där fina fåglarna för att flyga just samtidigt! Jag försöker alltid fota fåglar men de är så förbannat svårt, därför är jag extra glad över den här bilden.

I måndags lagade jag vegitarsk lasagne! Jag följde nästan det här receptet. I efterhand så borde jag nog ha haft två burkar/tetror krossade tomater istället för en.

Efter ca 20 minuter i ugnen var det klart och det smakade hur gott som helst!

Det händer inte ofta, men det händer, det där med att jag har byxor på mig. Jag har planerat att börja använda mer byxor, mest för att det är extremt oekonomiskt med strupbyxor som kostar 100 kr och går sönder på en vecka. Helst skulle jag ha en egen strumpbyxegarderob med strumpbyxor i alla tänkbara färger och material, vilken fest det vore!

Jag har ju inga glitter brouges än så då blir det glitterstrumpor tills den önskan slår in, tomten kanske är snäll och ger mig ett par! 

Nu ska jag kila iväg till skolan, går en programmeringskurs nu, det är lika tråkigt som det låter tyvärr.

För ett år sedan bodde jag i Västerås och jobbade heltid på McDonalds. Den enda anledningen till att jag klarade av det var helt enklet att jag var (och är) så himla kär i Carl. Jag hade tiden med honom att se fram emot när jag stod där mitt i hamburgeroset. Jag tänkte mest helatiden på våren, räknade ner till den 17 januari 2011 istället för till julafton. Då, äntligen, skulle jag börja plugga. Jag var så otroligt trött på att jobba som man kan bli. McDonalds är inget lätt jobb, och jag kände mig ständigt utnyttjad. Jag drömde om att komma någonstans, det kändes som jag stod och trampade på samma ruta dagarna i ända och jag hade trampat där så mycket att det nästan hade gått hål rakt genom marken.

Det finns inte alls mycket bilder på mig från förra hösten/tidig vinter (inte om man jämför med hur mycket jag fotar nu), jag jobbade så himla mycket och när jag inte jobbade så var jag för trött för att fotografera, jag kände ingen lust eller glädje för att skapa. Men som tur var blev det jul (och så småning om den 17 januari) och Carl gav mig en av de bästa julklapparna jag någonsin fått, photoshop elements! Jag hade inte sagt någonting om att jag önskade mig det men han tyckte att det skulle passa mig bra. Så där och då började fota igen och hålla på med photoshop igen efter nästan 4 års uppehåll.

Sakta men säkert i takt med att våren kom hittade jag tillbaka till mig själv och mitt skapande och jag kände att jag äntligen var på väg någonstans. Efter att jag fotat ett tag hade jag så otroligt mycket bilder, men ingenstans att göra av dem och då på vårkanten så startade jag den här bloggen!

Ett år senare bor jag i Stockholm och har snart pluggat i ett helt år, jag står inte längre och trampar på samma ruta utan jag springer fram längs gatorna och runt varje hörn finns det en ny möjlighet eller hemlighet som väntar på mig. Jag älskar det.

Jag beundrar otroligt många personer, framför allt mina föräldrar, Carl och mina vänner, de är alla helt fantastiska. Istället för att beskriva en person exakt tänkte jag lista ut de karaktärsdrag som jag tycker är beundransvärda.

Människor som vågar kasta sig ut och prova nya saker, hoppa ut i ett mörkt hav utan att först doppa tårna.

De som vet vad dem vill och faktiskt gör det, istället bara för att prata om att göra det.




Människor som sätter någon annan än sig själv i första hand, den omtänksamheten och osjälviskheten är sällsynt och fantastisk.




Generellt är jag imponerad av ödmjujkhet och snällhet. Jag beundrar människor som är ödmjuka och tar sig fram i livet tackvare just det, inte genom att trampa andra på tårna och ta alla tänkbara genvägar.


Klicka på bilderna för källa.

Jag har många fina vänner och att bara prata om en kändes helt förfärligt så här kommer tre historier om hur jag träffade tre av mina absoluta favoriter och lite om varför dem är så himla bra.

När vi var 16 år började vi gymnasiet och hamnade i olika klasser. Då träffade Helena Bianca och de gick i samma klass i ett år. Det var då vi lärde känna varandra och sedan bytte vi alla inriktningar till tvåan. Då hamnade jag och Bianca i samma klass och där och då byggdes det ett till rum i mitt hjärta. Bianca är alltid glad, och alla killar blir alltid alltid helt förälskade i henne. Jag med, hon är ju bäst! Förutom det faktum att hon lever 30 minuter efter resten av världen, det är sant, hon lever i en egen super seg tidszon (tillsammans med Carl, segheten personifierad). Skalman brukar jag kalla henne ibland. Nu bor Bianca för långt borta från mig, i Oslo, men snart är det jul och då ses vi och sen ska hon bara vifta runt i vida världen i några månader för att sedan, förhoppningsvis, flytta lite närmare mig än vad Oslo är.

För nästan exakt ett år sedan ville jag åka och hälsa på Bianca i Oslo men Helena kunde inte följa med. Men en kompis till Bianca, Fia, som jag bara träffat lite kort innan ville också hälsa på. Vi bestämde oss för att åka dit tillsammans Fia och jag, 6 timmars bussresa tillsammans utan att känna varandra. Det blev en av mina bästa resor. Det var så konstigt på ett bra sätt hela resan, det var som Fia och jag redan känt varandra i hundra år, inte i några dagar. Nu, ett år senare, är hon en av mina allra bästa personer. Fia är sjukt lojal och väldigt omtänksam och har tidernas bästa språk, hennes mest använda fras just nu är kuk i regn. Om man inte svär innan man ska förklara något förstår omgivningen inte hur allvarligt läget är menar hon. Tänk hur bra det kan bli av att resa med en främlig!

När jag och Carl flyttade tillsammans trodde jag att mina fantastiska sömnvanor skulle smitta av sig på honom. Det blev tvärtom. Jag är ovanligt nog väldigt morgonpigg av mig och jag älskar att sitta länge och äta frukost även fast det är måndag morgon. Helgfrukost varje dag gör vardagen mycket bättre tycker jag. Men att bo tillsammans med Carl har ändrat det där, han är uppe hela nätterna (eller till 01.00 minst iaf), så jag är helt totalt slut om mornarna nuförtiden. Då ser jag så där trött ut i ögonen som jag gör på bilderna här ovan. Bedrövligt.

Egentligen så heter dagens lucka; berätta om staden du bor i. Men jag ändrade lite och tänke berätta om staden jag bott i nästan hela mitt liv istället. Västerås.

I 21 år bodde jag i Västerås. Det låter som att det vore slutet men det är det nog inte, kanske kommer jag tillbaka en dag. För visst är det fint där?

Västerås är som de flesta städerna bäst på sommaren. Det är nära till vattnet vart man än befinner sig för det är grejen med Västerås, det är nära till allt. En vän bor aldrig mer än en liten cykeltur bort. Den är också en grej med Västerås, alla cyklar, överallt, året runt. 

Carl, under en av våra cylekturer längs vattnet i sommras.

Det finns mysiga fik och bra secondhand shopping, om man bara vet vart alla bra butiker utanför stan ligger och sånt vet man ju efter 21 år.

En annan bra sak är svartån och promenatsträckan som ligger runt den. Det ligger en äppellund där med massor med olika goda äppelsorter. Sist när jag och Helena satt där under ett äppelträd kom det en dam fram till oss och lärde oss hur man skulle kolla om äpplena var mogna.

Sen är ju såklart lite av det bästa med Västerås att mina vänner och min fina familj bor där. Tjejen på bilden är min fina syster, vi är helsyskon men är som ni ser inte alls lika, haha!