Lucka 12, berätta om någon som du saknar.

Det är jobbigt att skriva om någon man saknar. Det är så korkat för då måste man ju tänka på den/de personerna mer än vad man redan gör. Som att det inte vore nog. Det är nog därför jag sköt upp dagens lucka så länge men här kommer den.

Jag saknar min familj. Jag saknar att sitta upp på mitt rum framför min dator med dörren på glänt, för mig själv men fortfarande så nära att jag kan höra allas skratt från våningen under. Jag saknar till och med min pappas otroligt dåliga skämt som ingen skrattar åt utom han själv. Eller ja, vi alla skrattar, fast inte med honom utan mest åt honom för skämten, för att inte tala om liknelserna han drar, är helt obegripliga. Jag saknar min syster, jag hatade hur hon skällde på mig varje morgon och sa åt mig hur jag skulle göra saker "ställ in smöret nu Emelie det blir gammalt", "sluta sjung, mitt huvud dör!!". Fast nu ibland kommer jag på mig själv med att plocka in smöret fort för jag hör Johannas röst i mitt huvud, hör hur hon suckar och jag ser framför mig hur hon himlar med ögonen. Fast det där med att sjunga har jag inte slutat med, för jag vet att Johanna tycker om det i hemlighet, även fast jag låter som en kratta. Jag saknar min mamma, jag saknar henne väldigt, väldigt mycket. Min mamma är otroligt omtänksam, ödmjuk och så otroligt snäll. Hon är bäst på att få mig att må bra, det känns alltid, alltid bättre efter att jag har pratat med henne vad saken än gäller. Min familj finns alltid där för mig, och jag för dem, och det är jag så otroligt glad för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0