Till er som fortfarande hittar hit.

Jag kan se att det fortfarande är ett helt gäng som hänger här om dagarna, om det råkar vara så att ni hittar hit från min nya blogg, underbart, om inte, klicka här för att komma dit jag bloggar nu!

unvelo.devote.se

För en tid sedan annaonserade Michaela ut på sin blogg att de behövde en ny praktikant på Devote. Jag satt i soffan och jäste när jag läste kriterierna hon ville att den nya praktikanten skulle ha och jag kände att det där skulle jag kunna göra. Jag var nog ensam i år om att inte vara stressad innan jul, jag hade så mycket tid över att inget blev gjort, för jag hade så mycket tid att jag kunde göra det senare. Det jag gjorde var att jag kollade klart på alla avsnitt av glee som existerar på en och en halv vecka. Men just den här kvällen tog jag mitt lata arsle och faktiskt gjorde någonting, slängde i väg ett mail till Michaela där jag förklarade hur fantastiskt bäst jag är. Hon köpte allt, så nu sitter jag här på Devotes kontor och försöker leva upp till allt fantastiskt jag skrev om mig själv.
Jag kan ju såklart inte blogga på blogg.se och praktisera på devote, så nu flyttar jag. Nytt år, ny blogg, samma Emelie, fast bättre.

Unvelo.devote.se

GOTT NYTT ÅR!

Hela dagen idag har gått åt till en grej jag inte riktigt kan avslöja än, jag är nämligen inte klar med den. Men snart, nästa år, då får ni er en överraskning här! 



Hoppas ni får en sjukt bra nyårsafton för det tänker jag ha!

Klicka på bilden för källa.

Före och efter saxen.

Idag har jag kapat mitt hår några centimeter och gosat med en sjukt söt liten hund. Men bilder på hunden och fisören själv kommer senare för nu måste jag springa iväg ner till alla mina fina gamla klassisar! Så här blev mitt hår i alla fall: 

resultat

Vad vore inte en bal på slottet.

Idag har jag agerat assistent och fotograf inför min fina systers bal! Jag har dator och allt annat viktigt kvar i Sthlm så det får bli ett litet premiär inlägg från mobilen istället! Nu ska jag njuta av att få maten serverad och allt sånt fint som ingår när man är hemma för en liten stund.


UNICEF

Lucka 16, berätta om hur du var när du var liten.

Den luckan blev inte av igår för jag har inte en endaste liten bild på mig själv som liten på datorn. Jag har sedan länge tänkt köpa en scanner (snåljåpen i mig väntar med det tills mellandagsrean) så jag tänkte ta den luckan lite senare full med bilder istället för bara massor med text. Det blir nog bättre så. 

Nu till något mycket viktigare än bilder på mig själv som barn. Det handlar om andra barn, barn som inte alls har samma förutsättningar som jag hade som liten.  Här kommer en text kopierad rakt av från UNICEFS hemsida.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 


Hårhårhår

I lördags när jag vaknade upp såg mitt hår ut så här helt av sig självt. Jag önskar det var så varje dag! Jag hade lockigt hår en gång i tiden men det har sorgligt nog försvunnit. Jag tycker det är väldigt tråkigt och väldigt orättvis att min pappa ska ha ensamrätt om lockarna, ett tag där trodde jag att jag hade ärvt dem, men icke.


Kanske kommer de tillbaka någongång om jag har tur!

Vad vill du se mer av?

Jag tycker det är väldigt roligt att blogga men ibland har jag lite svårt att hitta inspiration och framförallt så tycker jag det är svårt att veta vad ni som läser min blogg tycker om att läsa. Jag tänkte därför passa på att fråga er som tittar in här varje dag, ni är faktiskt över hundra stycken, vad vill ni se mer/mindre av här? Jag skulle hemskt gärna vilja ha svart på det, så snälla hjälp mig att bli bättre!

Det här är lite av vad man kan se på min blogg idag:

Foton från min vardag.
Bilder på bilder.
Små filmer.
Och ibland visar jag lite Instagrambilder. Jag tycker det har svämma över lite med instagrambilder i bloggosfären, känner mig lite mätt på det faktiskt. 

Men åter till frågorna! Vad vill du se mer/mindre av här? Och vad vill du läsa om?

Söndagsfika

Idag snörade jag på mina favorit skor och tog mig ner på stan tillsammans med Carl. Jag skulle hitta de perfekta handskarna till min nya jacka, för ja, jag köpte den!! 
Efter att ha kollat i de flesta av butikerna i Västerås gav jag upp hoppet om att hitta vantarna här i Västerås. Det får bli nästa söndag när jag bor i sthlm, jag dör exalteringsdöden!! Vi gick och tog en söndagsfika istället på kalle på spången som har värmeljus i tekoppar, fint!
Kalle på spången är ett av få fik som har trocadero. Bara det gör det, enligt mig, det till ett bra ställe.
Annars så är det väldigt fin inredning där om nu inte trocaderon skulle räcka för att gilla stället.
Så här ser jag ut utan smink! Jag brukar försöka låta bli att ha det på mig på söndagar.
Nästa söndag måste jag hitta ett fik i sthlm som är minst lika mysigt och som har chai te, trocadero och massor med annat gott. Har ni några bra tips?

Alla helgons dag

Idag var jag och min familj och tände ljus vid min farmor och farfars grav och vid minneslunden där Dagmar, min farfars moster, vilar. Dagmar var världens gulligaste och vinkade till mig ofta om mornarna från sitt höghusfönster när jag gick till dagis, plus att hon alltid bjöd på en japp när jag var och hälsade på. Varje gång jag köper en japp så tänker jag på henne och hur fin hon alltid var i håret. Min farmor och farfar valde båda två att röka framför att lära känna mig, min syster och deras andra tre barnbarn. Det är någonting jag har väldigt svårt att förstå och det är lite därför jag alltid får ont i hjärtat och blir lite ledsen inombords när någon jag känner röker. För varje gång någon röker tänker jag på min farmor och farfar som dog alldeles förtidigt och på att min vän som står och röker snart kommer göra det hon med.

Bianca på besök.

Den här helgen har gått fortare än någonsin förut. I Lördags träffade jag Bianca för första gången sedan augusti, Helena var också där med oss (hon vägrar dock alltid vara med på bild). Det var så roligt att träffa båda två, speciellt att få umgås med båda samtidigt, det kändes nästan som att vi gick på gymnasiet igen. Det var bara importvodkan, den dåliga partymusiken, de hemska kläderna och frisyrerna som fattades (jag hade nästan blont hår när jag var 17, de ni).

Bianca!
Vi åt bullar och pratade i flera timmar, så länge att klockan blev två på natten och jag nästan somnade sittandes. Nu är det nästan två månader kvar tills vi ses alla igen, men det går nog fort.

Höst i Västerås. Kanske min sista någonsin.

Västerås heter staden där jag bor, där jag alltid har bott, där jag fick min första kyss och mitt hjärta krossat. Om några veckor flyttar jag ifrån dig, min första stad, min hemstad.

 

Jag har väntat länge på att flytta. Jag har kämpat mycket för att hitta ett hem i staden som har allt jag söker. Jag är ibland lite rädd för att det ska bli katastrof av alltsammans. Jag får höra att Stockholm är en dålig stad att flytta till, den är kall, hård och ensam. Jag får höra att jag och Carl kommer gå varandra på nerverna, bråka varje dag, ska ni bo på 29 kvadrat tillsammans? Skeptiska blickar byts ut och orden är alltid det samma. Ingen vill tro på oss.

 

Saken är den att jag har bestämt att det här kommer gå fantastiskt bra. Och då blir det faktiskt så hur många negativa kommentarer och blickar jag än får utstå. Varje vecka kommer jag och Carl ha halvåtta hos mig hemma hos oss och bjuda våra vänner på god mat och låtsas att det är helg fast det är onsdag. Vi kommer äta bullar till middag och dricka Cola till frukost, för att vi kan. Vi kommer strunta i att diska tills vi inte ser att det längre är ett kök där bakom alla tallrikar och vi kommer kolla på film hela kvällarna istället för att plugga. Och om vi inte gör något av det där så kommer det gå bra ändå. Det går alltid att ändra sig och vända om.

höst03höst02höst01


Vad jag gör just nu.


Jag sitter i skolan just nu och gör ungefär allt utom det jag bör. Jag sitter ensam högst upp i skolbyggnaden i ett stort grupprum för 8 personer, det är lugnt och tyst och alla förutsättningar för att jobba på bra och koncentrerat finns. Synd är då att jag inte är som normala människor. Jag gillar att ha ljud omkring mig hela tiden. Jag ska lyssna på den här spellistan nu, istället för att ha det helt tyst, så kanske det går bättre!

Om att stoppa sig själv.

Det jag tror andra säger om mig stämmer nästan aldrig i verkligheten. Bara i min egen verklighet, där är allt hundra procent sant och lika verkligt som vad som helst annat. Det jag tror att jag kan göra stämmer aldrig med vad jag verkligen kan göra. Jag förvånar nämligen alltid mig själv. Jag kan så mycket mer än vad jag tror och så mycket som jag trott vart omöjligt satt bara i min lilla dumma hjärna. De där spärrarna, de höga hindren och labyrinterna i mitt huvud var det visst jag som hade byggt upp själv. Och då måste jag ju veta vägen ut bara jag tänker till lite extra. Så är det faktiskt har det visat sig, jag hittar ut. Jag kan hoppa över hindren, krypa under och gå runt. Jag vet vägen. Äntligen.

 

Det var inte så svårt när jag väl försökte. Det är oändligt många småsaker jag har hindrat mig själv från att göra. Världens längsta hinderbana har varit min vardag. Varje gång jag har kladd ritat har jag bara ritat halva ansikten. Jag har alltid tänkt så att för andra ögat kan ju aldrig bli exakt lika som det första ögat jag ritade och då är det ju ingen idé att fortsätta rita. Tills jag en dag tänkte att nej nu måste jag börja rita klart det jag börjar med, ju mer jag över ju bättre blir jag. Då släppte spärren lite och dörren stod på glänt men den var fortfarande inte helt öppen för jag var fortfarande så otroligt missnöjd med allt jag ritade. Nyligen insåg jag, efter att ha inspekterat miljontals främlingars ansikten, att det finns ju knappt några ögon som är identiska ens i verkligheten. Verkligheten är lika sned och krokig som mina teckningar. Äntligen kan jag rita ett helt ansikte. Min bild är helt igen och jag har rensat bort ett av alla hinder i min hjärna. Jag är ett steg närmare bossen. Jag återkommer när jag avancerat ytterligare en level.


Höstlördag

I lördags hade vi strömavbrott hemma. Det var väldigt mysigt med massor av värmeljus men det var mest problem eftersom maten vi lagade var halvklar när strömmen gick och så kunde jag inte titta in här och blogga. Men, igår under dagen var det äntligen en fin höstdag, första dagen i september som det inte regnade tror jag minsann. Jag och Carl tog en tur ner på stan och gick runt lite i höstsolen.


Annars, vad har hänt med bloglovin? Eller är det bara jag som inte kan komma in där längre?

 


Nervös.

Idag ska jag göra någontng väldigt läskigt. Jag är så nervös att jag knappt kommer ihåg hur man gör för att andas. Önska mig lycka till!
2:1
february0809
Klicka på bilderna för källa.

Om att inte våga känna

Det har hänt. Igår kom samtalet jag väntat på i vad som känts som en evighet.  I månader har jag väntat, kollat min telefon, kollat min mail, väntat på svar, mailat, bestämt träff.  Nu är tiden inne. Äntligen. Fast fortfarande så vågar jag inte tro, hoppas och känna glädje. Samtalet som jag fick igår handlade om en lägenhet. Min och Carls framtida lägenhet. Där vi ska sova bredvid varandra varje natt, laga fantastiskt god mat och bråka om vem som ska diska. Jag har så svårt att tro att det är sant, att vår dröm snart är vår verklighet. Går drömmar ens i uppfyllelse?

Jag vill släppa taget om min känslokalla nonchalans, jag har inte ens känt lite, inte ens en gnutta, glädje för jag vågar inte. Istället är jag tom och rädd i väntan på dagen. Dagen då jag får nyckeln till hemmet som jag kan kalla mitt. Jag vill vara glad och tänka på alla fantastiska möjligheter som den här flytten för med sig. En ny stad, ett nytt hem tillsammans med min bästa person i hela världen. Men det går inte, jag är trött och rädd för att bli lurad. Han vi hyr lägenheten kommer ta depositionen och dra till kina. Lura mig och Carl på allt vi har. Ringa dagen innan vi flyttar och säga att han har ångrat sig. Det är några av alla hundra tankar som snurrar i mitt huvud. Det känns som om jag kommer bli lurad för att det här är för bra för att vara sant. Jag blir rädd när så många bra saker händer mig. Jag har svårt att ta det till mig. Min lyckokvot är så full att det rinner över. Jag bävar för katastrofen som väntar runt hörnet. Allt kan inte glimma i guld för alltid, någon gång måste solen gå ner.


Jag ska göra mitt bästa för att våga känna glädje för att någon gång kommer vi faktiskt få en lägenhet även om det kanske går åt skogen nu. Så idag ska jag glädjas och köpa badhanddukar och andra mer roliga prylar som behövs när ett eget hem väntar runt hörnet!

 




Bättre sent än aldrig.

Jag ligger verkligen efter med att visa upp de foton som jag har tagit den senaste tiden. I fredags bakade jag en strålande chokladkaka som jag vill visa och så pimpade jag mina nya skrivböcker och så har jag ritat tre teckningar och allt bara ligger här i datorn och väntar på att få bli redigerat. Den här veckan i skolan håller vi på med ljud och jag förstår ungefär ingenting. Känns mindre bra. Så det måste jag ta tag i innan nårgra fler bilder dyker upp här. Men så här såg jag ut i fredags i alla fall när jag stod och bakade min goda kaka.
Ja, jag vet, mitt hår måste verkligen färgas. Den här looken med ljusbrunt i hårbotten och brunrött i topparna är inte så nice. Kanske köper jag mig en färgburk idag!

Tjock eyeliner och rund krage.

I morse när jag skulle måla på eyeliner så slant jag till med handen och råkade måla ett jättetjockt streck. Så det fick helt enkelt bli en väldigt tung onsdagseyelinerlook. Lite ojämnt blev det nog också, men vad gör det om hundra år.
Jag har fortfarande sjuk beslutångest över mitt hår. Färga eller inte? Jag gick nästan och spontan köpte röd hårfärg idag men jag fegade ur i sista sekund.

Klippt och skuret.

Det har vart helt förfärligt dåligt med uppdatering här. Det är himla svårt att orka blogga, vara i skolan och hitta på inspirerande saker att skriva om här när jag är lite småsjuk. Det är verkligen ingen framgångshistoria. Min nya fina kamera har därför använts sorgligt lite. Men i söndags så släpade jag med mig den när jag begav mig mot Nellie för att klippa mig.

Jag hade höstskor för första gången i år. Jag försöker dock låta bli så länge det bara går och jag ska nog vänta till slutet på oktober minst innan jag använder dem igen.

Så här såg jag ut innan Nellie utövade sin frisörmagi.

Efter! Lite kortare och mycket bättre! Jag är väldigt sugen på att färga håret men jag kan inte bestämma mig för vilken färg, vad tycker ni?


RSS 2.0