Höst i Västerås. Kanske min sista någonsin.
Västerås heter staden där jag bor, där jag alltid har bott, där jag fick min första kyss och mitt hjärta krossat. Om några veckor flyttar jag ifrån dig, min första stad, min hemstad.
Jag har väntat länge på att flytta. Jag har kämpat mycket för att hitta ett hem i staden som har allt jag söker. Jag är ibland lite rädd för att det ska bli katastrof av alltsammans. Jag får höra att Stockholm är en dålig stad att flytta till, den är kall, hård och ensam. Jag får höra att jag och Carl kommer gå varandra på nerverna, bråka varje dag, ska ni bo på 29 kvadrat tillsammans? Skeptiska blickar byts ut och orden är alltid det samma. Ingen vill tro på oss.
Saken är den att jag har bestämt att det här kommer gå fantastiskt bra. Och då blir det faktiskt så hur många negativa kommentarer och blickar jag än får utstå. Varje vecka kommer jag och Carl ha halvåtta hos mig hemma hos oss och bjuda våra vänner på god mat och låtsas att det är helg fast det är onsdag. Vi kommer äta bullar till middag och dricka Cola till frukost, för att vi kan. Vi kommer strunta i att diska tills vi inte ser att det längre är ett kök där bakom alla tallrikar och vi kommer kolla på film hela kvällarna istället för att plugga. Och om vi inte gör något av det där så kommer det gå bra ändå. Det går alltid att ändra sig och vända om.
jag och min kille bor på 22 kvadrat och det går hur bra som helst. det låter helt fantastiskt med stockholm och halv åtta hos mig-kvällar. lycka till med allt!
Jag och min pojkvän satt i samma sits som dig och Carl, förutom just det lilla faktumet att vi inte kunde pendla till skola/jobb från vår hemstad.. 5 timmar liksom? Men för fyra veckor sedan flyttade vi in i en jättefin andrahandslägenhet på 28 kvm. Tro mig, vi fick också höra allt sånt där, men det kommer gå skitbra! Det folk var mest skeptiska emot var väl det faktum att vi "bara" varit tillsammans sedan början på januari (känt varandra i ett år) men om man känner att det är så jävla rätt? Att det är vi? Att vi ska bli gamla ihop och skaffa två-tre krullhåriga ungar och en fransk bulldog? Att vi ska bråka om disken och skratta så vi nästan kissar på oss? Sopsortera och bestämma mat helt själva? Bli fattiga när vi gått en hel dag på Ikea och lyckligt somna tillsammans varje kväll? Om man vet allt det där, varför skulle man tveka på att bo ihop då? Ni verkar fantastiska tillsammans. Det kommer bli finemang, lovar.
av ren nyfikenhet; hur gammal är du? jag tror på er! kram!
svar: åh men ja, du bor ju jättenära. i enköping ligger det, så det är ju bara ett par mil eller så. dock har de bara öppet på lördag vill jag minnas.
Det är rätt inställning! Jag tror att det kommer att bli så bra så bra ^^
Personligen tycker jag inte om Stockholm, men jag tror ni kommer att få ett riktigt fint liv tillsammans där! Så länge ni tror på er själva så är de ju de som räknas :) Lycka till!
WORD! Du har alldeles rätt emelie :D Det kommer gå skitbra för er jue!
Jaa, jag hade också problem med det länge men nu mår jag illa bara jag tänker på hårdkokta eller mellankokta ägg, haha. Märkligt det kan vara ibland. Carbonara är ju f.ö. fantastiskt!
1. Jag och min kille var tillsammans i tre månader innan vi flyttade ihop i ett korridorsrum, i Karlstad, på 23kvm eller något sådant. Det gick ju hur bra som helst!
2. Stockholm är en mycket bra stad att flytta till.
3. Gör't bara!
Åh, för nästan precis 5 år sedan flyttade jag från Stockholm TILL Västerås (skulle plugga här). Nu är jag fast... jag är förtjust i staden och i kärleken jag fann här. Men så mycket som jag fick höra! Va, från storstan till landet, typ? Som om inte Västerås låg 1 timmes tåg från Stockholm! Nu har jag ju päronen och vissa vänner kvar och hälsar på så ofta jag kan/vill, men vettefan om jag vill flytta tillbaka. Hursom - du har skrivit det helt perfekt själv - man är sin egen lyckas smed. Jag är övertygad om att du kommer att komma långt på kärlek och nyfikenhet. Stockholm är inte kallt. Stockholm består av f d icke-stockholmare som är blyga, helt enkelt :)
ÅH det är så roligt att läsa igenom alla kommentarer, långa som korta, alla är så bra och kloka! Det värmer verkligen mitt i all min skolstress och flyttförvirring. Men det här kommer jag klara och det kommer bli fantastiskt!
Jag tror det kommer gå superbra för er. Jag flyttade 50 mil ifrån hemstaden tillsammans med min pojkvän och fyra år senare så är vi fortfarande tillsammans och otroligt nöjda med flyttbeslutet. (Dock har vi flyttat tillbaka hem nu, men det är en annan historia)
Fina bilder!
Jag vet exakt hur det är med de skeptiska blickarna. Jag flyttade nyligen ihop med min tjejkompis och fick höra från flera håll; "Jaha men hur ska det egentligen gå att bo ihop med Tanja?" "Kommer ni verkligen att kunna bo ihop?" osv. Skit i dem! Det är bara negativa jävlar som inte ens tror på sig själva!
Att bo ihop är lite knepigt och ibland känns det tufft och i bland fantastiskt. Men storleken på kärleken spelar större roll än storleken på ens bostad. Och Stockholm är min stad jag är född här, och ibland kommer du kanske känna va ängsligt och trendkänsligt det är här, men oftast när du går genom stan med din kära kommer du vilja skrika för att det är så vackert och fantastiskt på samma gång. I skeptism finns rädsla och sällan sanning. Du kommer klara det galant här! Och känns det ensamtrassligt någon dag så kryp upp i din mans famn eller ring en vän för kaffe. Hoppas vi springer in i varandra!
lycka till! :) tjusiga bilder!
