Jag var hemma hos Helena och William och satt i deras sköna soffa, vi pratade och hade det trevligt och jag åt världens godaste vattenmelon med sked när min telefon ringde. Det var Carl som ringde för att säga att det hade skett ett terrordåd i Oslo. Har du ringt Bianca? Frågade han. Jag slägde på luren och William knäppte på Tv:n och där sändes det live från Oslo. Ont i magen. Dem visade bilder från ett område som jag kände igen. Det kom liksom sakta till mig, som tiden stannat av och jag hörde mig själv säga, det är ju vid Biancas jobb!? Hon jobbar där, jag var där, jag känner igen mig. Helena säger ring henne, ring NU! Jag tar upp mobilen och klickar mig in på favoriter, där Biancas namns står, klickar och ringer men telefonen är avständ. Panik. Inser att jag i all stress har ringt hennes svenska nummer, andas ut och ringer rätt. Hon svarar och säger att hon är hemma nu och att allt är bra med henne. Andas ut igen.