När jag och Carl flyttade tillsammans trodde jag att mina fantastiska sömnvanor skulle smitta av sig på honom. Det blev tvärtom. Jag är ovanligt nog väldigt morgonpigg av mig och jag älskar att sitta länge och äta frukost även fast det är måndag morgon. Helgfrukost varje dag gör vardagen mycket bättre tycker jag. Men att bo tillsammans med Carl har ändrat det där, han är uppe hela nätterna (eller till 01.00 minst iaf), så jag är helt totalt slut om mornarna nuförtiden. Då ser jag så där trött ut i ögonen som jag gör på bilderna här ovan. Bedrövligt.