Jag är en såndan där person som hittar en bra låt och sedan lyssnar på den 245 gånger tills jag kan precis varenda liten nyans och melodi i den och när jag kan det, då byter jag till en ny låt. Det är därför väldigt få låtar som jag tycker om en längre tid. Men det finns låtar som jag fortfarande tycker är så otroligt bra och som tar mig tillbaka till hösten då jag kände att precis allt var möjligt. Det var 2006 och jag gick i ettan på gymnasiet och varje dag när jag cyklade till skolan lysnade jag på The Kooks – Inside In / Inside Out, hela det albumet var mitt soundtrack men också Mr. Brightside med The Killers. Så fort jag hör den låten tänker jag på hur jag cyklade fort fort till skolan, hur jag drömde samtidigt som jag cyklade och hur jag varje dag på något magiskt vis klarade mig från olyckor fast jag alltid dagrömde när jag cyklade. Det hände ofta att jag var förvånad över att jag var framme, jag kunde vägen så väl att jag inte behövde tänka på den, svängarna satt i kroppen och min hjärna koncentrerade sig helt på musiken och på alla dagdrömmar den förde med sig.